Årets sista träningspass är nu avklarat, och det var ett riktigt bra pass dessutom! 😃 Körde ben och rumpa, och jag klarade av 100 kg i hacklift-maskinen igen, fast fler reps denna gång. 💪 Inte för att skryta, men det känns ganska bra. 😉 Dags att köpa nya träningshandskar snart dock, mina har börjat gå sönder. Att träna utan handskar känns som att gå ut naken nu för tiden för mig, inte okej med andra ord. Och dessutom är jag inget fan av stora blåsor på händerna, för det lär man få om man lyfter tungt. 

Har precis käkat lite och duschat, och nu ska jag nog ta och fixa mig inför kvällen. Vi ska hem till en av Amads kompisar för att käka mat och chilla. Dom ska väl dricka antar jag, men det skippar jag idag. Amad köpte en massa smällare, och även om jag inte tycker om sånt för djurens skull så kan jag inte hindra honom. Jag lär nog åka hem till tolvslaget så att jag kan försöka lugna kissarna ifall det behövs. Vet ju inte alls hur Simba kommer reagera, då det är hans första nyår. 😌 Det har smällt till en del här men han har knappt reagerat på det i alla fall. Blir spännande att se. 

Nu kommer ett väldigt flummigt inlägg. En del, många till och med, kommer säkert tycka jag verkar helt bäng i skallen, men det tar jag. 😉 Jag tror på andar, eller spöken som man också kan säga. Tror mycket väl att det finns något övernaturligt, och att vi inte bara försvinner när vi dör. Energi är alltid energi, det kan inte försvinna. Men så fick jag för några år sen höra om något som kallas för klibbandar. Kan inte säga att jag har så stor megakoll på det hela, men som jag fattat det är det någon slags ande som klibbar sig fast på en och snor energi. Man blir trött, mår dåligt, har man ett beroende kan det öka, och man kan få ont i nacke, axlar, rygg etc... Nu finns det ju många naturliga förklaringar till det mesta, men man vet ju aldrig.

Varför pratar jag om detta då? Jo, för att senaste tiden har jag känt mig väldigt orkeslös, nedstämd helt utan att veta varför, nästan lite apatisk. Jag kan gå och känna att jag inombords är väldigt glad egentligen, och jag vill göra en massa saker, men det kommer aldrig ut på något vis. Det är som att något blockerar, och jag känner mig fast i mig själv. Sen ska vi inte tala om min ständiga spändhet i nacke och axlar. Jag sover med kudde, ont, jag sover utan kudde, ont... jag stretchar nacken, hjälper tillfälligt. Jätteflummig av mig att säga att det kan vara en sån klibbande jag har på mig, men huuuur vet vi egentligen att det inte är så? Jag är öppensinnad. Det kan mycket väl vara mörkret som påverkar mig, stress från skolan. Men jag känner en person vars mamma är duktig på detta, och hon skulle försöka se/känna (jag vet inte hur hon gör) om jag hade en sån, eller flera på mig. Jag hoppas nästan jag har det, för då kan dom tas bort och jag kan känna mig som mig själv igen. 😃 Hur många är det som skrattar nu när ni läser detta? 😂 Det bjuder jag på!