Hemmet

Friyay, baby! 😍 Och jag har faktiskt precis lĂ€st ut den dĂ€r boken! Jag Ă€r fortfarande förvĂ„nad över hur snabbt jag lĂ€ste ut den, och dessutom hur avslappnande det faktiskt var att lĂ€sa ut den. Tidigare har jag bara tvingat mig sjĂ€lv lĂ€sa ut böcker för att jag Ă€r lite av ett kontrollfreak och inte riktigt kan avsluta mitt i en bok, sĂ„ jag har lĂ€st ut trots att jag har varit uttrĂ„kad, och sen nĂ€r jag vĂ€l har lĂ€st ut den lite halvdant har det varit en stor lĂ€ttnad. Äntligen över! Nu dĂ€remot ville jag lĂ€sa ut den för att faktiskt veta vad som hĂ€nder, hur ska det sluta?! 😂 Anyways... Boken heter "Hemmet" och Ă€r en rysare som Ă€r skriven av Mats Strandberg.

Handlingen utspelar sig pÄ ett demensboende. Joel har hittat en plats pÄ hemmet för sin mamma, nÄgot han tror ska lÀtta pÄ hans tillvaro, men istÀllet blir hon sÀmre. Hon fÄr kraftiga utbrott, pratar om saker hon inte borde kÀnna till och blir rent av hatisk. Dom försöker hitta logiska förklaringar till hennes beteenden, och det viftas bort som typiskt för demens, men det Àr nÄgra som kÀnner att nÄgot inte stÀmmer.

Ett stycke ur boken:

Han vĂ€nder sig mot honom. Ögonen har sjunkit djupare in i skallen. Blicken genomborrar honom. VĂ€nder ut och in pĂ„ honom. Han ryggar bakĂ„t ett steg.
Sluta noja Joel.
Han försöker titta bort, men hennes blick har lÄst fast hans. Det kryper under huden. Sticker i hÄrbotten. Han harklar sig. Sjunker ner i fÄtöljen. Mammas ena mungipa dras uppÄt i ett snett leende.
Hon har inte blinkat. Inte en enda gÄng.
"Vill du att jag öppnar fönstret?" sÀger han. "Det Àr lite kvavt hÀr."
Hon skrattar till. Ett djupt, hackande lÀte frÄn bröstet.
"Jag vet vad du har gjort", sÀger hon. "Du minns inte ens, men jag kan se allt hÀrifrÄn."
Rösten Àr sÄ sprucken att den verkar glida isÀr, lÄter som tvÄ röster samtidigt, dubbla uppsÀttningar stÀmband som vibrerar mot varandra.


  • Vardag

Gillar

Kommentarer

Sandra,
Ă„h vilket bra tips!😍
www.sandraboqvist.for.me