Jag pratar öppet

Lördagsfeels! Det är solsken vilket höjer humöret något ordentligt. ❤ Det behövs verkligen efter gårkvällen, som var väldigt emotionell för min del. Jag har så länge jag kan minnas försökt trycka undan sanningen om mig själv, försökt förneka att jag är påverkad av saker som hände när jag var liten. Jag har aldrig velat sätta på mig en offerkofta, alltid försökt kämpa vidare och bevisa för mig själv och andra att jag är opåverkad. Sanningen är att jag är påverkad. Jag är inte ett vrak, och det kunde så klart ha varit mycket värre...men jag har mina gränser, och jag kan inte tänja på dom gränserna förrän jag erkänner dem öppet och konfronterar dem, istället för att försöka gå runt dem och hitta genvägar, för det leder alltid till återvändsgränder.
Det här att prata öppet om dåligt mående är inte lätt. Det är pinsamt. Man vill inte framstå som svag eller annorlunda, även om det oftast bara är en själv som ser sig som svag. Bara att skriva om det här är svårt för mig och jag vet att jag kommer ångra mig när det är publicerat, men jag kan inte ljuga längre. Jag är som sagt inget vrak, jag gråter inte hela tiden och jag är inte självmordsbenägen. Oftast ler jag och jag är fullt kompetent att skratta och ha roligt. Oftast är jag någorlunda nöjd med min tillvaro. Jag har bara inte riktigt samma ork som många andra...jag blir lätt påverkad av stress och oro, och jag har en tendens att trycka ner mig själv när något händer, trots att det inte är mitt fel. JAg tycker det är viktigt att folk förstår att psykisk ohälsa inte alltid syns. Det betyder inte alltid att man mår dåligt hela tiden, att man sitter och gråter hela dagarna och inte kan leva ett liv. Däremot är man lite mer begränsad i vissa tillfällen. Saker som kanske verkar lätt för många andra är inte alltid så lätt för en person med psykisk ohälsa. Jag tror det är detta som gjort att jag är rädd att prata om det högt...rädslan för att folk missuppfattat vad det handlar om, och man anses vara "konstig".

Mina erfarenheter, upplevelser och den jag är som person har dock sina positiva sidor också, har jag lärt mig. Jag har lätt för att förstå andra, jag är en bra lyssnare och jag bryr mig väldigt mycket om andra. Jag måste bara lära mig att bry mig om mig själv också, att lyssna på mig själv, inse att det inte är mitt fel. Jag har det delvis genetiskt och också har saker i min uppväxt påverkat mig. Någon dag kommer jag kunna lägga allt bakom mig, hoppas jag i alla fall. 
Jag har nyligen tagit ett första steg att våga ta hjälp. Min kärlek har fått hjälpa mig dom senaste månaderna och bara att låta han göra det har varit tufft för mig. Jag har alltid haft svårt att be om hjälp och låta folk finnas där för mig. 

På tal om ingenting, nu när jag fått skriva av mig och bara välla ut allt... jag fick lite presenter av pappa nu igen. Riktigt fina grejer dessutom! 😊 Detta är som vanligt grejer han hittat på loppis, men det verkar som att han har börjat förstå min smak lite mer, eller så har han bara haft tur som hittat så fina grejer. 😉 Jag blir i alla fall alltid glad när jag hittar paket i brevlådan, vem blir inte det menar jag? 😉


  • Vardag

Gillar

Kommentarer

Fitnessbyannabelle
Fitnessbyannabelle,
Åh så fint skrivet! Du vet att du kan prata med mig om du behöver. Fina presenter!
nouw.com/fitnessbyannabelle