Om jag kan, så kan du

Ursäkta mig om jag låter tjatig, men vissa grejer i livet känns så pass stora så man måste nästan upprepa sig om det för att själv kunna tro på att det är sant. 😊 Jag minns en tid då jag var otroligt osäker i mig själv. Jag kände mig lite söndertrasad, som ett pussel som saknade några pusselbitar, incomplete. Mitt värde hade jag ingen aning om, att våga lita på folk var väldigt svårt och allt det här var något jag blev bekväm med, för det var min verklighet. När jag var liten hade jag mycket kaos omkring mig, vilket nog bidrog till mycket av min osäkerhet. Jag har fortfarande mina demoner, jag har fortfarande saker jag jobbar på och som jag försöker göra bättre...skillnaden nu är dock främst att jag verkligen VILL. Jag har blivit av med en del av mina demoner och jag har fått smaka lite på den sötma livet har att erbjuda. Jag känner mig inte längre fångad och styrd av mitt förflutna.

Vad jag vill ha sagt med detta är... att jag har nått ett av mina många mål i livet, och nog det viktigaste. Mitt mål var att våga släppa på ilska, sorg och osäkerhet, och även om jag har släppt på det litegrann bara så har jag lyckats. Jag är inte samma person som jag var för 2 år sen. Idag är jag gladare, friare, mer öppen och framför allt...jag vet att jag har ett värde. 👊 Och om jag kan nå dit, så kan du det också.

Bilden här nedanför är tagen för 2-3 år sen, när jag precis hade flyttat till Göteborg. Jag minns känslan! Nervöst, läskigt men så otroligt härligt. Där släppte jag nog min första tegelsten. 😊 Brunett var jag tydligen också! Ska man ta och bli det snart igen tro?


  • Vardag

Gillar

Kommentarer